Resedagbok

GREKLAND 28 juni – 16 juli

28-29 juni
Eftersom vi bestämt att vi skulle vidare idag, trots blåst, så satte vi segel, stor med 2 rev och liten grytlapp till försegel och så drog vi iväg. Tyckte att det gick riktigt bra först men insåg sedan att med den motvinden och de vågorna så skulle vi aldrig orka ta oss dit vi ville utan i stället så gick vi in i Olympic Marine, dyraste marinan hittills i år, €42 per natt, fy! Men vi låg bra och tyckte nog att vi fattat rätt beslut i alla fall. Marinan ligger ett par km utanför en stad som heter Lavrion så det blev en tur dit för lite bunkring, Internetcafé osv. Vädret var ju jättefint förutom fel riktning på vinden, varmt som attan.

30 juni
Äntligen seglingsbar vind – faktiskt från syd – yippie! Vi satte segel och fick en jättehärlig seglats till Nea Marmari, en liten by på ön Evias västkust. La oss på svaj utanför så att vi kunde bada, en viktig sak när det är så varmt. M rodde in med jollen för att posta ett brev och komplettera med lite frukt och grönsaker. Posten var naturligtvis inte öppen (öppettid mellan 0730 och 1430) så brevet blev inte postat men resten gick bra. Stanley postade det nästa morgon. Fick en fantastisk kväll med vacker solnedgång och plattvatten runt båten.

1 juli
Fortsatt sydliga vindar så det drog vi fördel av och satte kurs mot Voufalo (också på Evia), en pytteliten by med 5 bofasta familjer och 2 tavernor. Viken är skyddad av en sandpir så man ser nästan inte båtarna som ligger där förrän man är framme. Testade 1 av tavernorna på kvällen tillsammans med Lilian och Roel som kommit fatt oss igen. De säger att vi har en magnet i vår båt som gör att de dras till oss (och jag som trodde att det var för att vi är så himla trevliga).

2 juli
Vi stannade kvar ett dygn till för vi tyckte det var så mysigt här (man måste inte förflytta sig varje dag). Det blåste dock upp mitt på dagen med fallvindar som följd och helt plötsligt började vi dragga, vi som legat så fast – konstigt. Det var bara att dra upp kroken och lägga om och lägga om fick vi göra 4 gånger innan det blev bra igen och då blev det så att en boj i viken råkade hamna precis bredvid oss så vi satte fast oss i den också för säkerhets skull. Natten blev blåsig men vi låg stilla.

3 juli
Lämnade Voufalo för att segla till Eretria. Segla förresten – icke – vinden rätt i nosen. När vi kom fram och lagt oss för ankar började det torna upp sig till regn och åska och vad brukar det föra med sig, jo kraftiga vindar, men vi låg så himla fast så vi hade inte det minsta problem. Skönt med lite svalare väder som omväxling (även om det inte varar särskilt länge). Pga regnvädret såg vi inte något mer av sta’n än det vi gjorde från båten för vi var aldrig i land.

4 juli
Satt fast ja, det gjorde vi. Vi kunde inte få upp ankaret hur vi än försökte. Det satt fast i något. Som tur var låg även Lilian och Roel här så vi bad Roel, som är en hejare på dykning, att dyka ner och titta vad som var problemet. Då visade det sig att vår ankarkätting snurrat runt en dragg som höll fast en boj till en liten båt och således hade vår kätting hamnat under, men Roel fixade loss oss och vi kunde motra till Kalkhis. Vid Kalkhis finns vårt sista hinder, en svängbro som bara öppnas 1 gång per dygn och då på natten för att inte hindra biltrafiken. Dessutom måste det vara lugnt vatten, här är det ordentlig ström pga tidvatten. Skillnaden på vatten nivån vid hög och lågvatten var 60 cm och det är bara bron som skiljer fastlandet från Evia så det blir mycket skjuts på vattnet när det pressas emellan. Vi la oss vid kaj långsides framför Beluga och gick upp till hamnpolisen för att betala broavgiften, €18 och så fick de alla uppgifter på båten så att de kunde ropa upp oss på VHFn när det var dags. Från kl 22 skulle vi vara standby på båten och VHFn sa de. När inget hänt efter 1.5 timme ropade S upp dem på VHFn men ingen svarade. Förmodligen satt de och tittade på TV och hörde oss inte. På nästa anrop svarade de att vi skulle vara standby från kl 0130. Kl 0215 blev vi uppropade att bron skulle öppnas om 10 minuter. Det var fortfarande mycket strömt när vi gick igenom och det gick med en himla fart för det var medström. S sa till mig att jag skulle hålla utkik efter kajplatsen vi sett ut men det sa bara svisch så var vi förbi. Det vara bara att vända om och gå tillbaka för att gå till kaj där det tack och lov inte var strömt.

5 juli
Stannade kvar i Kalkhis för att proviantera och bara ha det skönt.

6 juli
Ingen vind men vi lämnade Kalkhis i alla fall. Måste komma någonstans där man kan bada och få lite svalka så vi gick till en vik som heter Kolpos Atlantis. På vägen dit såg vi en jättestor delfin som lekte runt båten en kort stund. Delfiner är underbara. Precis när vi skulle runda udden för att gå in i viken kom vinden – typiskt. Det var en jättemysig vik där vi var enda båten. Det är så få båtar i den här delen så man undrar ibland om man är ensam i hela världen. När vi kastat ankar kastade vi oss själva i havet – sååååååå himla skönt och alldeles blått och klart.

7 juli
Lämnade för segel faktiskt och trodde vi skulle få segla hela vägen till Loutra Adhipsou. Efter 1 timme tog vinden helt slut så det blev att motra igen. Innan vi startade motorn så tog vi dock oss ett dopp. Vi badar mycket och ofta. Sista halvtimmen innan vi var framme så kom vinden igen och naturligtvis rätt i nosen och dessutom ganska stark och den sämsta vindriktningen för den hamnen vi skulle till. Vi lyckades dock lägga till utan problem men det blev lite guppigt tills v inden la sig för natten. På piren fanns plats för 2-3 båtar och det låg faktiskt en hyrbåt där också.

8-9 juli
Flyttade och vände på båten (tog hyrbåtens plats för där var bättre både sjö- och vindlä). Kl 10 skulle vi få besök av en man som vänner till oss, Ann och Mats, träffat där tidigare. Mannen, Mimis, är 85 år och otroligt vital och social. Han berättade om sitt liv för oss och ville nästa dag ta med oss i sin bil till Ta Kioski, en vik med otroligt klart och rent vatten, för att bada och äta lunch som han bjöd på. Vi ville gärna betala lunchen för att han tagit oss med på utflykten men han sa att det fick vi göra en annan gång. Vi var gäster och då ville han betala. Det var en fantastisk lunch med grillad färsk fisk, grekisk sallad och pommes. Han visade även runt oss i sta’n och berättade om de heta källorna som finns där och som rinner ut i havet. Tydligen blir man frisk av att bada i dessa och det finns ett gigantiskt spa hotell där med pooler där man lett in vattnet från källorna. Man kan gå till en doktor och betala en viss summa och tala om vad man har för krämpor och då få råd om hur man ska bada i dessa källor. Vattnet som kommer ut är runt 40 gr varmt och jättesalt.

10 juli
Kvar. Otroligt varmt. Man är fullständigt blöt av svett hela tiden men som tur är så finns det badstrand så det är bara att gå och lägga sig i vattnet. Beluga har kommit hit också så nu är det fullt på piren. Eftersom det finns vatten på piren så blev det även tvättdag denna dag och var så mycket tvätt att båten såg ut som ett riktigt Taikonläger men det är ju alltid skönt att ha det mesta rent och torrt och det torkar jättefort i värmen och blåsten.

11 juli
Idag ha vi ett projekt – vi ska försöka få tag på en ny digitalkamera, den gamla har naturligtvis gått sönder igen. Projektet lyckades! Vi lämnade för att ta oss norrut tillsammans med Beluga och la oss så småningom i 2 olika vikar med turkost vatten. Båda var vi helt ensamma i våra respektive vikar.

12 juli
Känns lite som om det är en del transportsträckor just nu men vi måste ju vidare och trodde som vanligt att vi skulle kunna få segla men icke. Vinden rakt i nosen och att kryssa är inget kul – man kommer ju ingenvart så vi gick för motor i ganska bråkig sjö till en vik i Volosbukten där vi hoppades få lä, vilket vi fick så småningom och fick en lugn natt. Vi försökte lägga till längst in i viken genom att försöka ta oss förbi en fiskebåt men den hade lina under vattnet in till land och var således helt osynlig och vi fastnade på den med kölen – helt galet!

13 juli
Idag fyller vårt barnbarn Tobias 6 år så vi ringde och sjöng och grattade honom. Sin present hade han fått tidigare – en riktig klocka. Sedan satte vi segel för att ta oss till Skiatos, den första av öarna i norra Sporaderna. Hade vinden emot som vanligt men idag hade vi gett oss den på att segla i alla fall så det blev ett antal krysslag tills vi tröttnade och satte på motorn de sista 8 sjömilen. Det var dock en underbar segling med stabil vind och inte alltför höga vågor så det gick som bara den. Vi seglade förbi ett marmorbrytningsställe med otroligt vacker marmor. När vi kom fram till Skiatos la vi oss i en vik med lång badstrand och båtar som drog runt folk på bananer och allt möjligt annat som man kan dra folk på men vi kom fram så sent så de slutade med det precis efter det vi ankrat. Kan nog vara bra så enerverande med allt skvalpande från dem. På natten var det lugnt förutom lite smådyningar som om in i viken vilket gjorde att Cie la sig längs med vågorna och det blev ganska rulligt så M la sig i sittbrunnen där rullningarna känns mindre. Såg att det blixtrade lite runt omkring men inget muller men på natten vaknade vi av att det bara smällde till i båten. Det var en enda jättevindpust och sedan var det lugnt igen. Båda for upp i båten för att ta reda på vad det var som hänt. Sedan började det regna och åska lite grann men ingen häftigare blåst.

14 juli
Molnigt och svalt. Skulle vi stanna eller dra vidare. Vi beslutade oss för att dra vidare till ön Alonnysos och dess huvudstad Patitiri. Vi hade ett stort svart moln framför oss hela tiden men eftersom vi tagit fram våra regnkläder så blev det inget regn och så småningom så kom även solen fram och det blev varmt igen. Kom in och la oss vid stadskajen men det var ordentligt svalligt där inne så vi fick ligga långt ifrån kaj vilket medförde att det var ganska svårt att ta sig ombord/iland. Mysig liten stad.

15 juli
M vaknade av sjösjuka. Det hade varit ryckigt och slitigt i linorna fram. Vi lärde oss senare att linorna till land ska vara ordentligt slacka när vattnet är guppigt. Tog en busstur upp till den gamla huvudstaden som ligger högt upp på berget. Gammal och gammal, den gamla staden förstördes nästan helt vid en jordbävning 1965 men har återuppbygts. Tyvärr har de gjort den väldigt turistig. När vi kom tillbaka kom hamnpolisen till oss och sa att vi måste flytta till en annan pir för det skulle komma en massa fiskebåtar och stora båtar. Vi var enda gästande båten i hamnen! Stanley hade kollat den ”nya” platsen och kommit underfund med att vi skulle få problem att lägga till för att öglorna där man skulle förtöja satt så långt ner på piren att vi inte kunde nå dem från båten. Det var dock inga problem sa de, de skulle hjälpa oss. Sagt och gjort vi gick till den nya anvisade platsen, kastade ankaret och gick mot piren. Då började de gasta att vi måste ha ett ankare och att vi måste vända båten med aktern inåt. M sa då åt en av de hjälpande händerna (det var kaptenen på en av turbåtarna som ser ut som kackerlackor) att vi inte backar in men då sa han att hamnpolisen sagt att det ska vara så men M sa att vi gör aldrig så utan vi lägger ankare från aktern och går in med fören först. Vårt förankare hängde ner från fören för att det inte skulle ta i piren och det var nog det som gjorde dem fundersamma. Kaptenen frågade då om vi gick iland från fören och då sa M att ja det gör vi. Jamen då är det helt OK sa han. Sedan fick han lina att fästa runt en pållare och den andra runt en lyktstolpe. Kaptenen knöt runt lyktstolpen men tyckte sedan att det inte var sjömannamässigt att göra så så S tog jollen och rodde in till piren och fick där hjälp att sätta tampen runt den låga förtöjningsringen. Sedan var allt bra. Gick och åt på en taverna, shrimp Saganaki som var så himla gott. Efter det var det grekisk musik på kajen med bozoki osv och grekisk dans. Jättehärligt!

16 juli
Soligt och varmt. Hade det kommit in några fiskebåtar och stora båtar och andra fritidsbåtar? Svar: nej. Ibland har grekerna en himla massa hyss för sig men de är otroligt trevliga och hjälpsamma och otroligt dåliga på att organisera. Lämnade Patitiri för att ta oss till en av de nordligaste av Sporadöarna, Pelagos där det finns en lagun som är skyddad för alla vindar. Man kan dock bli instängd där om det blir nordlig kuling för passagen in är smal och bara 6 m djup. När man är där inne ser det inte ut som det finns någon passage in överhuvudtaget. Vattnet var alldeles grönt och på bergen runtomkring gick det getter. Ön är i det närmaste obebodd. Det finns ett kloster med en enda munk och ev finns det en getaherde. Här hade man kunnat stanna flera dagar men med tanke på att man inte vet hur vindarna kommer att blåsa så blir det så att i morgon seglar vi till Halkidikhi.