Resedagbok

GREKLAND 7 – 22 augusti

7 augusti
Ann på Olivia fyller år så vi ringer och hyllar henne med vår vackra sång och hon blir faktiskt glad. Stanley mår inte helt OK. Han har problem med sitt vänstra ben som inte riktigt vill lyda honom. Kanske är det sviter efter rock’n roll-natten. Stannar kvar i Mirina och tar det lugnt.)

8 augusti
Stanley blir allt sämre, kan inte stå på benet, faller och kan inte komma upp själv så det blev ambulans upp till sjukhuset. Där tog de emot honom direkt och tog en massa prover och ställde 1000 frågor men trodde inte från början att det hade med huvudet att göra. M propsar dock på att de åtminstone borde ta ett EEG så de bestämmer sig för att behålla honom över natten och göra en huvudscanning morgonen därpå. Känns oerhört oroligt!

9 augusti
Scanningen visade att Stanley hade en ganska stor ansamling blod på höger sida mellan hjärna och skallben, dvs ingen hjärnblödning utan en artär som läckte och börjat ställa till. Läkaren sa då att han måste flygas till Aten till en neurokirurg. Lämnade Limnos kl 23 tillsammans med en läkare som skulle följa med ända fram och lämna över. Cie fick bli kvar ensam på Limnos med ett vakande öga från nyvunna engelska vänner, Jan & John på La Gabriella. I Aten väntade ambulans för vidare transport till sjukhus och vård. Kom in på akuten där det blev nya provtagningar och kl 03 kom vi upp på sal.

10 augusti
Vi kom upp på sal skrev jag (M). M sov (mja) i fåtölj bredvid S som kommit i säng. Nästa morgon fick vi besked. Beskedet blev att han skulle opereras omgående. Bra! Jaha, vart skulle M ta vägen nu då?! Jo, i Grekland är det så att anhöriga eller vänner hjälper till att sköta den ”sjuke”, t ex genom att hjälpa till med ”ankan” (det som männen kissar i) och diverse andra småsaker och dessutom lämnas inte patienten ensam på natten – så Stanley och jag sov i samma säng, skavfötters, under hela tiden M var kvar i Aten. Det skulle vara i Sverige det!! Och besökstider – vad är det för något? Det var väldigt skönt att kunna vara nära varandra i det här läget. En mattant tyckte nog lite synd om M så hon serverade både frukost och lunch även till M (inga andra ”tanter” fick mat). S opererades så att de borrade 2 hål i huvudet och dränageslangar sattes dit för att få bort allt blod. De fick bort det mesta av blodet under operationen och man spolade, så nu är S hjärntvättad. Resterna rann ut under em och kvällen och redan 1 timme efter operationen verkade S vara helt återställd MEN han skulle inte få gå upp ur sängen på 3 dagar. Jätteduktiga läkare och fantastiskt trevliga sköterskor (en del t o m snygga enl S).

11-14 augusti
Livet går sin gilla gång på sjukhuset med provtagningar och ny scanning som visade att allt blod är borta. M åkte in till centrala Aten för att få se något annat och dessutom försöka införskaffa ett par böcker till Stanley så han inte skulle ha så tråkigt när M åker tillbaka till Cie (på kvällen den 14/8). När M kommit till Cie sent omsider efter diverse förseningar (det var ett plan från Cypern som kraschade i bergen utanför Aten, alla omkom) så förseningen berodde förmodligen på detta. En enorm åsksmäll väckte M strax efter insomnandet och en vind på upp till 50 knop började blåsa rätt in i viken men Cie låg innanför piren så vågorna var inget problem men hon lutade ganska bra. Det kom ordentligt med regn och det blixtrade och dundrade som bara den. Tack och lov så var ovädret över på 1 timme. Vilken pärs!

15-16 augusti
15:e är helgdag i Grekland så allt var stängt och jag behövde is till kylen men det var tji men Jan hade 2 frysta vattenflaskor i frysen så jag fick ta dem. Alla är så snälla. Väntar nu bara på att Stanley ska återvända till båten också. Jag (M) blev bjuden på middag båda kvällarna av båtgrannarna Jan & John och Regina & Jaap.

17-18 augusti
Stanley är tillbaka och mår jättebra men är trött så vi stannar och vilar upp honom så han får krafterna tillbaka, han har legat till sängs ganska länge och sådant tär på kroppen.

19 augusti
Motrar till Mithimna på Lesbos, 65 NM. Skönt att komma vidare mot slutmålet Ayvalik i Turkiet. Mithimna har en pytteliten hamn med plats för 1 gästande båt så vi ligger 3 st utanpå varandra. Himla mysig liten stad med osmanska hus som klättrar upp för berget och smala stenbelagda gator.

20 augusti
Stannade kvar för att se mer av staden. Varmt som bara den gör det svettigt att gå upp- och nerför gatorna – tur att det finns ”vattenhål”.

21 augusti
Motrade till Ayvalik de sista 26 NM för i år. Hade hoppats på lite segling men vad gör man när man alltid har vinden i nosen?! När vi var ½ nm från målet anropade S marinan för att tala om att vi var på väg för vinterförvaring (Cie, inte vi) och då svarade de Mr Stanley we will be waiting for you. Vi mottogs av gummibåt som lotsade oss in till ”vår” plats långt in nära allt. Gick ut och åt på kvällen och Turkiet är verkligen mycket olikt Grekland (åtminstone här). Det märks att det är en helt ny och icke-europeisk kultur. Böneutropare!!! Alla är otroligt gästvänliga och vill hjälpa till även om man inte kan kommunicera.

22 augusti
Började dagen med att spola ren jollen för att sedan packa ihop den, tvätta kläder så att allt är rent när vi lämnar båten för vintern. Var och åt genuin turkisk lunch tvärs över gatan från marinan. De hade endast en rätt att välja på: yoghurtsoppa, ris och fylld aubergine. Till detta drack vi vatten och måltiden avslutades med te. För allt detta betalade vi motsvarande 42 sek, för oss båda! Och gott var det! På kvällen gick vi mot centrum och stannade vid en optiker för att fråga vad nya glasögon skulle kosta till M. Priset är 1/3 mot hemma så det blev affär. Får hämta dem på fredag. Middag på traditionell turkisk restaurang. Billigt och gott om man inte tar in vin för det är verkligen svindyrt. Så det får bli öl till middagarna i stället och de har god öl så det är inget problem.

Nu har det varit mycket sjuksnack den här gången men allt har ju gått så väl och nu ska vi bara göra i ordning båten (lite varje dag) för att få den upptagen den 2 sept. Den 5 sept tar vi bussen till Marmaris för att förhoppningsvis träffa Lilian och Roel på Beluga där innan vi flyger hem från Dalaman den 7 sept. Nästa uppdatering och slutsummering kommer när vi kommit hem. Nästa sommar blir det segling här i Turkiet om vi får leva och ha hälsan. Ska bli mysigt att komma hem till nära och kära nu. Vi längtar efter er alla!